tisdag 9 november 2010

Det Är Mörkt Här




Det är ett sånt där inlägg som jag hämtar ur den där dörren i huvudet
med spindelväv och damm på, du vet den där som man helst inte vill
öppna, men det är skrämmande spännande att bara kika in lite.

Hur ska man handskas med sina hjärnspöken, det kan inte finnas
någon regelbok om det.. Vi alla mår dåligt någon gång i sitt liv, varför
och hur dåligt vi mår kan nog den på din motsatta sida nog aldrig riktigt veta.
Man kan känna ett medlidande, men jag tror inte att oavsett man varit
med om exakt samma sak känner man inte lika ändå, det präglas
från barnsben om hur man hanterar sina känslor.

Jag finner en ensamhet hos mig, jag är van.. Jag plågas dagligen av ett
eko om ensamhet, och ni är jävla svin som lämnat mig här ensam.
Hur ska jag veta hur jag ska klara av det här, jag hatar er.. Jag älskar
er mer än allt annat och saknaden skär i mitt hjärta, min själ blöder
men jag skymmer det med mitt leende, det är bara när det är mörkt
när varken du eller jag själv ser mitt ansikte i spegeln känslorna av
sorg saknad och ensamhet tar över, det gör ont fattar ni inte det, vad
har jag gjort för att förtjäna att ni lämnade mig här, en blomma dör
inte som en knopp, jag fick aldrig slå ut helt med kunskap, jag vattnar
mig själv så gott jag kan, men eran hjälp hade jag behövt ibland.
Jag har en ryggrad av stål, men även den kan kännas böjd.
Jag lever i ett mörker som jag bara vill bryta mig ut ifrån, men
är rädd samtidigt för att bli blind av ljuset där ute, har det gått för
långt nu? Jag klarar det mesta men behöver en hjälpande hand.

Det jag en gång var så emot, och hatade..
Där har jag hamnat och behöver en hjälp som kan få mig
att ta mig genom nätterna, det är en falsk hjälp som äter mig inifrån.
En falsk hand som lurar in mig i en famn av trygghet, det känns så
vackert, men att krama döden är ingen vacker tavla....
En natt för mig är en grav utan slut.. Vill inte falla mer..



Tack för dom lugna nätter dom var värda all kärlek jag kan ge..
Saknaden efter dom är enorm, och ensamheten ler..
Men den biter inte på hur jag känner <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar